Folkets mode

Vad händer när Parismodet nått Svea rike, passerat kungliga hufvudstaden och spridit sig över landet? Ett tänkbart scenario är bilden nedan.
Den folkliga klädedräkten lever hand i hand med klänningsmodet.
Liknande plagg och kombinationer skapas av vår sömnadsgrupp nu under våren.

Två flickor i 1860-talets Edsbyn?

Ronja bär en för tiden mycket populär nyrokokoklänning, sydd i köpetyg av rutig bomull.

Om hon bär särk eller underkjol innunder får vi inte veta... Kanske har hon både och?

Det randiga förklädet är handvävt och materialet lin. Rutig huvudduk av bomull är självklar!

Närmast kroppen bär Sara en ärmsärk av handvävt lin.

Kjolen är av ylle, kanske köpetyg, kanske vävt hemma på gården - vem vet?

Livstycket av rutigt halvylle är säkert ett handvävt material.

Bomull i det randiga förklädet, likaså i den rutiga huvudduken.

Ännu dröjer det några år innan symaskinen gör sitt segertåg över landet, så alla stygn är sydda för hand och med största sannolikhet är tråden av lin.



Sömnadsgruppen startar!

På lördag drar vi igång!
Sömnadsgruppen som gör sina egna kläder till att använda på Mårtesgården i sommar.
Förmodligen kommer det romantiska skimmer som ligger över syjuntan från 1860 inte att vara särskilt tydligt, men vi ska minsann ha det lika trevligt när vi träffas för att "söma"!

Femton personer vill sy sin egen, personliga klädsel - är du också lite sugen????

Kom in till oss på lördag i Folkets hem, mellan 9.30- 17.00, för att bli inspirerad och ställa frågor.

Gör dig nyfiken! Det är på så vis man bäst förvärvar kunskap!

VÄLKOMMEN!

Att hitta tillbaka till sin sanna historia

Vad ger Volasdan för bild av vår historia?

Vad vill vi visa och leva upp till?

Är det bilden av Volasdan och dess historia och traditioner, eller bilden av det livskraftiga bondesamhälle som många av oss har sitt ursprung ifrån?

Bufföringen längs Långgatan 1980

Som Volasdan ser ut i nuäget finns det inget entydigt svar på den frågan. Några av de medverkande är helt på det klara över att det är det äkta, det ursprungliga, som skall förmedlas och leva vidare.

Andra marcherar iväg till Mårtesgården för att "riva av" ännu en Volasdag, utan att egentligen reflektera över att Volasdan är något annat än just Volasdan.

Jag tror vi måste stanna upp och fundera över varför vi genomför denna traditionsrika dag.

För vem och i vilket syfte?

Hans Lidman och hans närmaste medarbetare kunde knappast ana för 45 år sedan, att det var nånting så långvarigt och livskraftigt som låg i sin linda.

Jag kan inte annat tro, än att målet var att på det bästa och mest trovärdiga sätt visa hur det var då, när hälsingeböndera traditionsmässigt brukade sina fäders jordar.

Detta måste vara det enda rätta målet även för oss idag.
För hur ska vi kunna vara trovärdiga om vi inte ens vet vad det är vi vill visa?

Nedärvda kunskaper

Från far till son, från mor till dotter - en självklarhet i det forna bondesamhället. En kunskap planterades in i barnets hand och i barnets sinne och genom trägen övning och mognad formades individen till en duglig vuxen som kunde klara sin hushållning och därmed sin överlevnad.
Hur många av dagens unga bär med sig nedärvda kunskaper?? Inte många är jag rädd.
Funderar på hur många i bygden Lidman kunde ringa 1966, för att be om hjälp att slipa liar?
Säkert var och varannan av de vuxna männen!

Hur stor procent av 1960-talets husmödrar kunde sticka ett par strumpor??? Jag är frestad att säga 100%, men får kanske backa något. Hur många kan det idag och hur många kan det ytterligare en generation framåt?

Vad gör vi för att hålla kunskap vid liv?? Och finns det någon anledning att göra det över huvud taget??
På den frågan vill jag säga ett rungande JA!
Och det börjar bli bråttom!
Nedärvda kunskaper som i gammal tid, det får vi aldrig mer, men förvärvad kunskap är inte att förakta den heller!
Men vem är villig att förmedla????

Att bjuda på en trovärdig historia

Volasdan!
En mycket kär tradition, som många troget besöker, år efter år!
Vi är vana att det ska se ut på ett visst sätt. För så har ju Volasdan alltid sett ut, mer eller mindre.
Eller har den det egentligen? Vad har hänt under resans gång?
Hur trogen vår historia är vi? Hur ser vi ut när vi klär oss i "gammelkläder"?

Ungdomar som knyter kavelfrans på Volasdan 2009

Att vara trogen den tid man vill återskapa, eller anknyta till, är inget som går att göra i en handvändning!
Med Levande Historia vill vi på bästa sätt försöka ge en trovärdig bild av hur en storgård som sjuder av liv, kunde se ut i det sena 1800-talet.
I en befolkad miljö har klädedräkten stor inverkan på om sceneriet känns äkta eller inte.
Döm själva - känns anknytningen till historisk tid mer närvarande i bilden nedan???

Flickor som "stylats" in i 1860-talet och Levande Historia

En sista fråga!? Räcker det med att vara trogen sin tid? Nej, inte riktigt....
Andra viktiga faktorer är t.ex. socialgrupp. Rik eller fattig? Ung eller gammal? Grovarbetare eller "fin fröken"? Att anpassa till varje individ och dess unika funktion ger den sista touchen av en genuin känsla.

Söner och döttrar av bygdens bönder

Med jämna mellanrum blossar debatten upp, om huruvida de mindre välbeställda föräldrarna skall ha råd med alla dyra märkeskläder som man "måste" ha!
Intet nytt under solen, skulle jag vilja säga!
Studera fotot från Kyans skola, taget 1875. Rikemansbarn från välbeställda, självägande bönder.
Systrarna till vänster, i likadana kläder, har helt säkert det dyrbaraste sidentyg i sina klänningar.
Det måste ha varit tufft för den enkla torparen, eller änkan med en stor barnaskara, att upprätthålla en nivå på barnens klädedräkt, som signalerar den status man "måste" hålla sig till.
Slitet, lappat och lagat göre sig icke besvär, när fotografen kommer på besök!

Det äldsta kända skolfotot från Ovanåkers socken, Kyans skola år 1875. Edsbyns muséum.

Bönder från Byn. Eller....?

1860-talet är en mycket spännande tid i Ovanåkers socken, just vad gäller kläder. Det är under denna tid den lokalt förankrade folkdräkten (Ovanåkersdräkten) succesivt försvinner, för att ersättas av det mer borgerligt präglade modet som breder ut sig över stora delar av vårt land.
Herrarna är först med att anamma det nya modet, med långbyxa, väst och skjorta. Kvinnorna följer snart efter och den populära nyrokokoklänningen blir snart var kvinnas egendom.

En förutfattad mening vi nutidsmänniskor ofta har, är att vi gärna tror att allmogens kläder var väldigt enkla och slätstrukna - en simpel och avskalad design som signalerar fattigdom.
Mer fel kan vi inte ha! Även om det borgerliga modet omtolkas och blir mer folkligt, så är det i allra högsta grad tidens mode!


Jonas Wäng, född 1822 vid Olpers i Vängsbo, hustrun Kerstin Jonsdotter, född 1830 vid Unnes i Edsbyn.
Barnen heter Bricken, född 1852, Olof, född 1854 och Elin, född 1858.
Fotot taget av någon vid namn Wängborg, omkring år 1862. Edsbyns muséum.

Vad säger man om bilden på familjen Wäng???
Bönder från landsorten utan koll på stil och mode! Eller...?

Tvärtom, så har dom ett synnerligen detaljerad klädedräkt från nyrokokotid. Riktiga modedockor!
Visst ser man tydligt att familjen är uppklädd i det finaste, när fotografen ska komma, men snittet och silhuetten på plaggen ger ändå tydliga signaler om hur de mer vardagliga plaggen såg ut.
När man skulle ut i grovarbete gick man självklart och bytte om till jeans och T-shirt!!  
Eller...???
Vilka alternativ fanns i garderoben? För mannen var det helt säkert den gamla skjortan, västen och byxan, den som skräddaren sydde för 6-7-8 år sedan - den som börjat bli sliten.
Kvinnan hade mest troligt en liknande klänning av enklare tyg, kanske sydd efter samma mönster t.o.m.
Tyget kunde vara ett hemvävt halvylle, eller varför inte ett köpetyg från handlare Trolin på Norr??
Arbetsförkläden för att skydda plaggen från smuts, slitage, väta etc.

Barn är barn - då som nu! De sliter hårt på kläderna och växer ur snabbare än man kan ana!
Få familjer hade råd att ekipera bara för fint, för att sedan hänga undan ett par år senare.
Mer troligt är att extravaganta detaljer såsom vita kragar och moderätta skärp hängdes undan - och sen var det marsch iväg till skolan!