Nedärvda kunskaper

Från far till son, från mor till dotter - en självklarhet i det forna bondesamhället. En kunskap planterades in i barnets hand och i barnets sinne och genom trägen övning och mognad formades individen till en duglig vuxen som kunde klara sin hushållning och därmed sin överlevnad.
Hur många av dagens unga bär med sig nedärvda kunskaper?? Inte många är jag rädd.
Funderar på hur många i bygden Lidman kunde ringa 1966, för att be om hjälp att slipa liar?
Säkert var och varannan av de vuxna männen!

Hur stor procent av 1960-talets husmödrar kunde sticka ett par strumpor??? Jag är frestad att säga 100%, men får kanske backa något. Hur många kan det idag och hur många kan det ytterligare en generation framåt?

Vad gör vi för att hålla kunskap vid liv?? Och finns det någon anledning att göra det över huvud taget??
På den frågan vill jag säga ett rungande JA!
Och det börjar bli bråttom!
Nedärvda kunskaper som i gammal tid, det får vi aldrig mer, men förvärvad kunskap är inte att förakta den heller!
Men vem är villig att förmedla????